Fjärde generationen Tornare
I Löddeköpinge den 28 augusti 2022 spelade Peter Thulin en seriematch för oldboys tillsammans med sönerna Daniel och Markus. Det slutade med att underläge i halvtid vändes till seger med 5-3 och Torns IF stod som seriesegrare när serien var färdigspelad.
Likt flera gånger tidigare publicerar jag en artikel där idémakaren är Ingvar Nilsson. Torns meste ordförande som ansvarade för klubban i klubben under 13 år, mellan 1994 och 2007, och som varit aktiv i Torns IF i mer eller mindre hela sitt liv.
Bakgrunden till idén var den härliga bilden nedan som tidigare i somras användes för att presentera en hemmamatch.
Foto: Jacob Härdelin/ @bildgalleriet.
På bilden syns Hugo Hidefält Thulin jubla i herrarnas omklädningsrum åt en av många hemmasegrar under årets seriespel.
Fenomenet är nog ganska unikt inom fotbollssverige, att ungdomarna tillåts välla in i A-lagets omklädningsrum och delta i segersången när tre poäng har bärgats. Hugo är långt ifrån unik vad det gäller just den saken, utan det brukar bli trängsel när de unga supportrarna från Torn Ultras vill in och sjunga in en trepoängare tillsammans med laget. Huruvida han är fullvärdig medlem av Torn Ultras eller ännu betraktas som en hang-around låter jag vara osagt.
Det som gör Hugo och hans bror Sixten samt deras kusiner unika, är att de är den fjärde generationen Tornare, och det är inte utan att deras förfäder har gjort
ett bestående avtryck i föreningens relativt korta historia.
Torns IF är en förhållandevis ung förening som nästa år firar 60-årsjubileum.
”Vi minns den dära dagen, 1965…”, har vi väl alla som någon gång besökt herrlagets hemmamatcher under senare år hört Torn Ultras sjunga. Själv har jag inte lika bra minne som vår unga supporterskara, utan mitt tidigaste minne från Tornvallen är från tidigt 90-tal när jag debuterade i Torns IF som målvakt på sjumannaplanen, som på den tiden låg ungefär där det bortre straffområdet på huvudplanen, från cafeterian sett, ligger idag. Efter några säsonger i Lunds BK:s stadsdelslag på Gunnesbo tog jag steget till Torns IF och det är verkligen ingenting som jag har fått ångra. Men nu ska denna text varken handla om Torn Ultras eller om mig, utan om en familj som trots klubbens relativt sett korta historia redan är inne på sin fjärde generation i Torns IF!
Det handlar om släkten Thulin, som inte nog med att man är inne på den fjärde generationen, också i allra största grad har bidragit till flera milstolpar i Torns IF:s historia.
Om vi börjar från (nästan) tidernas begynnelse så var det i slutet av 1970-talet som Thulinarna började dyka upp i Torns IF. Först kom Rolf Thulin till klubben 1977 och därefter följde lillebror Peter Thulin efter säsongen 1980. Enligt vår källa Ingvar Nilsson satt även deras far Hugo Thulin i fotbollssektionen i Torns IF i slutet av 70-talet, trots att han var gul (Lunds BK-supporter) ut i fingerspetsarna. Vilka är då dessa personer som är inne på sin fjärde generation och nästan ett tvåsiffrigt antal aktiva spelare i föreningen?
Hugo Thulin (1915-1990)
Hugo var enligt uppgift inte själv någon fotbollsspelare, men han hade ändå ett brinnande intresse för sporten. Hans bröder spelade fotboll i Lunds BK och den mest framstående var mittbacken Stig Thulin. För egen del var det bandy (utomhusvarianten) som gällde för Hugo.
Hugo var en stor Lunds BK-supporter och enligt uppgift från sonen Peter bar han alltid gula strumpor när Lunds BK spelade sina hemmamatcher. När sönerna kom till Torns IF blev även han engagerad i Stångbyklubben på äldre dagar genom sitt deltagande i fotbollssektionen.
Bo Thulin (1945-2022)
Bo ”Bosse” Thulin, äldre bror till Rolf och Peter, hade aldrig själv någon aktiv roll i Torns IF, men en mer hängiven supporter får man leta efter.
Han bodde i Gettjärn i Sunne kommun i Värmland och levererade kantareller till Holmgrens i Lunds saluhall. Påfallande ofta sammanföll kantarelleveranserna med att Torns IF:s herrlag med Bosses brorsöner Markus och Daniel spelade match. Det hände också att det inte fanns några kantareller att leverera utan Bosse körde de cirka 120 milen tur och retur enbart för att se Torn spela match.
Rolf Thulin (Född 1953)
Rolf Thulin spelade i Lunds BK mellan 1965 och 1971. Efter några års uppehåll från fotbollen kom han till Torns IF inför säsongen 1977. Han spelade i herrlaget fram till 1982 under en tid då några större framgångar på fotbollsplanen ännu inte nått den unga Stångbyklubben. Bakgrunden till att Rolf valde just Torn var att han hade kompisar som spelade i Torn. Dessa kompisar ska vi vara evigt tacksamma, för att familjen Thulin hamnade i just Torns IF har varit en verklig vinstlott för klubben.
Även på senare år har Rolf ofta synts till på Tornvallen när det vankas hemmamatch, inglidandes på sin motorcykel. Han har ofta anslutit till de övriga staketrävarna och tillsammans brukar de försöka bistå domarna med att fatta de rätta besluten.
Rolfs son Mattias Thulin (Född 1979) gjorde även han en kortare sejour i Torns IF 2006-2007.
Peter Thulin (Född 1959)
Den yngste i brödratrion, Peter Thulin, är den som till störst del har ägnat sin fritid åt Torns IF. Som spelare tillhörde Peter Lunds BK mellan åren 1967-1973, därefter Lunds SK 1974-1979, innan han följde efter brorsan Rolf till Torns IF 1980 och spelade fram till 1984. Han avslutade den aktiva delen av fotbollskarriären när hans äldsta son Markus kom till världen för att därefter istället ägna sig åt korpfotboll.
Det är dock i ledarrollen som Peter Thulin har gjort störst avtryck i Torns IF. Hösten 1989 hade sonen Markus börjat spela fotboll i Torn och Peter blev tidigt tillfrågad om han kunde tänka sig att ta över som tränare. Så fick det bli och tillsammans med vännen Magnus Andersson (som för övrigt också kommer från en släkt där personer i flera generationer har ägnat det mesta av sin lediga tid åt Torns IF) tog de över laget.
Spelarna blev fler med tiden och runt 1992 beslutade man sig för att dela upp gruppen som då bestod av ett sextiotal pojkar födda 1983-1986. Peter fick tillsammans med Jörgen Hägerklint ansvar för pojkar födda 1983/1984, medan Hans Rönningberg och Janne Nilsson tog över pojkar födda 1985 och ett par av spelarna födda 1986. Gert-Arne Jönsson blev ansvarig för pojkar födda 1986 där även undertecknad anslöt ett par år senare.
Det skulle bli en enorm framgångssaga för lilla Torns IF. Torns IF P83/84 samt även så småningom P85/86 skulle komma att tillhöra eliten och spela i pojkallsvenskan där man hävdade sig bra mot de allsvenska lagens akademier. Detta under en tid då Torns IF:s representationslag pendlade mellan division 6 och division 7.
Efter säsongen i pojkallsvenskan 1999 splittrades Peters adepter i P83/84. Laget fick dock avsluta på topp när man vann den prestigefyllda 16-årsklassen i Skånecupen vid årsskiftet 1999/2000. En minnesvärd finaldag för Torns IF då även P85/86 vann 14-årsfinalen samma dag.
Många av spelarna hamnade i klubbar högre upp seriesystemet, representationslaget i Torns IF skulle spela i division 6 säsongen 2000 och var kanske inte ett alternativ för merparten av de talangfulla ynglingarna.
Med tiden skulle Torns IF dock få skörda de frön man sått och flera spelare skulle senare återvända och vara med på moderklubbens resa upp genom seriesystemet.
Peter Thulins lag fanns inte längre kvar, men därmed inte sagt att han var färdig med tränaruppdraget. Yngste sonen Daniel spelade i P85/86 och Peter anslöt till tränarkonstellationen där istället och gjorde ytterligare två år som ungdomstränare i Torns IF.
Även med P85/86 fick Peter träna ett lag i pojkallsvenskan och även här blev det seger i Skånecupens 16-årsklass (2001/2002) innan laget splittrades. Därmed var Peters 13 år långa engagemang som ungdomstränare i Torns IF över.
Peter släppte nog aldrig Torns IF i tankarna helt, men under några år fick han följa sönernas framfart i andra föreningar.
Inför säsongen 2005 var sonen Daniel dock tillbaka i Torntröjan och därmed även föräldrarna Thulin på många av matcherna. Peters kunnande och engagemang är stort och han lindar sällan in orden när spelarna inte gör som de ska. När kritiken mot sönerna under matcherna blev alltför högljudd fanns hustrun Rosa ofta där som en balanserande kraft som bad Peter att dämpa sig när engagemanget blev för stort.
När vi ändå är inne på Rosa så får vi inte heller glömma att hennes engagemang i Torns IF långt ifrån enbart stannade vid att vara supporter. Även hon gjorde många viktiga insatser för föreningen trots att fotboll egentligen aldrig varit hennes stora intresse här i livet. Bland annat ingick hon i flera år i gruppen som planerade och arrangerade Stångbymässan, som under många år var en av klubbens främsta intäktskällor och en viktig faktor till ekonomiskt välmående och att ge möjligheter till att exempelvis skicka våra ungdomslag till diverse turneringar.
Säsongen 2006 fick Peter på nytt en aktiv roll i Torn. Efter några ganska framgångsrika år hade Torns IF avancerat från division 7, där man spelade senast 2002, och huserade nu i division 5. Just den här säsongen gick det dock motigt och mot slutet av vårsäsongen kom man fram till att det behövdes ett tränarbyte för att försöka rädda kontraktet.
Frågan gick till Erik Rönningberg (nyckelspelare och en annan klubbikon som Peter varit tränare för under ungdomsåren, som vid tillfället var långtidsskadad) och Peter Thulin om att leda laget som en tillfällig lösning året ut. Med gemensamma krafter lyckades man i sista omgången rädda ett nytt division 5-kontrakt.
Från säsongen 2008 hade Peter återigen båda sönerna i Torn och var en engagerad supporter under ett antal år, utan att ha någon formell roll i föreningen.
Framgångsrika säsonger avlöste varandra för herrarna med bröderna Thulin i laget. År 2011 spelade Torn för första gången i division 3 och man gjorde det så bra att man vann serien med god marginal och skulle spela i division 2 efterföljande säsong. Nu kom Torn fram till att man behövde en sportchefsfunktion och vem kunde vara bättre lämpad för ett sådant uppdrag än Peter Thulin, som tillsammans med sin namne Peter Barnekow fyllde den funktionen i ett tiotal år.
Peter Thulin kan det här med att förhandla och man har hört historier om övergångsförhandlingar där motparten såväl har ombetts att kliva ner från sina höga hästar som att se sig själva i spegeln. Trots att det inte fanns några spelarlöner att tala om bidrog Peters engagemang vid förhandlingsbordet till att Torns IF år efter år kunde ställa ett slagkraftigt lag på banan.
Under de senaste säsongerna ser vi Peter i rollen som speaker och engagemanget för laget är fortfarande stort, trots att det nu börjar bli många år sedan sönerna slutade spela i laget. Skulle han någon gång få förhinder att vara på en match så kan vi lugnt räkna med att han har täta telefonkontakter med några av dem som är på plats på läktaren!
Markus Thulin (Född 1984)
Markus Thulin spelade, som vi tidigare varit inne på, ungdomsfotboll i Torns IF under säsongerna 1989-1999 med pappa Peter som tränare. Han avslutade sejouren i Torn med att dagarna efter millennieskiftet vara med i det lag som vann Skånecupen, Markus var för övrigt den som gjorde det avgörande målet i finalen. Innan dess hade han också hunnit med att debutera i Torns representationslag redan som 15-åring säsongen 1999.
Därefter skrev Markus för evigt in sig i Torns IF:s historieböcker då han blev den förste Tornfostrade spelaren att representera landslaget när han säsongen 2000 gjorde sin första pojklandskamp.
För Markus del gick flyttlasset till Helsingborgs IF där det blev fyra säsonger och därefter Lunds BK, där det blev ytterligare fyra säsonger, innan han inför säsongen 2008 var tillbaka i Torns IF efter åtta år i exil.
För Torns del var det mycket glädjande att få tillbaka Markus. En egenfostrad spelade med rutin av spel på betydligt högre nivå än där Torn befann sig vid tillfället. Torn var nykomlingar i division 4 när Markus återvände och när han gjorde sin första seriematch i Torns representationslag på nästan nio år blev mittbacken utsedd till matchens bästa spelare i den mållösa matchen mot Häljarp.
Markus har därefter varit Torns IF trogen. Säsongen 2014 blev hans sista i herrtruppen och han tillhör en skara på 15 spelare under 2000-talet som har gjort fler än 100 seriematcher för representationslaget.
På senare år har Markus istället skördat framgångar med oldboyslaget där det blev serieseger säsongen 2022. För närvarande ligger karriären lite i träda på grund av skadebekymmer, men vi hoppas givetvis få se honom i Torntröjan igen.
Tillsammans med frun Pernilla Kerrén Thulin har Markus döttrarna Minnah (Född 2011), Tilde (Född 2014) och Ellie (Född 2016). Äldsta dottern Minnah har valt andra fritidsaktiviteter, men är en trogen supporter till herrlaget och oldboys i Torn. Tilde och Ellie har däremot båda fortsatt släkttraditionen att spela fotboll i Torns IF.
Familjen är sedan år 2012 bosatta i Stångby, på den östra sidan om järnvägen. Markus tränar flickor födda 2014 där mellandottern Tilde spelar.
Dottern Tilde, som spelar i laget som tränas av Markus.
Lite kuriosa gällande Markus är att han har en dold talang som tippare. I somras när det var EM vann han Torns interna tipstävling i stor stil, men under en period en bit in i mästerskapet var han faktiskt världsbäst bland närmare två miljoner tippare i UEFAs tips!
Daniel Hidefält Thulin (Född 1986)
Vi lämnar Markus, tar gångtunneln under järnvägen och fortsätter till lillebror Daniel Hidefält Thulin. I den västra delen av Stångby bor nämligen tidernas meste Tornare, sett till representationslagsmatcher i seriespel. Där bor han med tillsammans med hustrun Sofia Hidefält Thulin sedan 2015 och så småningom även parets båda söner Sixten (Född 2016) och Hugo (Född 2018).
Daniel började med fotbollen något senare än sin bror Markus. År 1993 inledde han sin karriär i Torn, och bortsett från ett ungdomsår i Lunds Bois samt en säsong i Malmö FF och två i Lunds BK under juniorlagstiden, så har han varit Torn trogen genom livet.
Vi kan dock snabbt konstatera att Daniel inte delar sin farfar Hugos stora kärlek till Lunds BK, trots sina säsonger i den föreningen. Under perioden då Daniel var kapten i Torns IF:s herrlag förlorade man aldrig ett derby mot lundaklubben som sedan 2016 har haft sitt representationslag på herrsidan i samma serie som Torns IF, vare sig det gällde en tränings-, cup- eller en seriematch.
Daniels ungdomstid i Torns IF har många likheter med Markus. De var båda ett år yngre än många av sina lagkamrater men ändå tongivande spelare. Liksom för Markus avslutades Daniels pojklagsår i Torns IF med en säsong i pojkallsvenskan och en tongivande roll i en avslutande viktoria i Skånecupen. Även om Daniel inte gjorde det avgörande målet, så var det en genial passning från honom till Sammy Pergament som kom att avgöra finalen.
Mer om detta kan man höra i den intervju jag fick äran att göra med Daniel som genomfördes bara någon vecka efter att han avslutat sin långa karriär i Torns IF:
Efter juniortiden (2002-2004) var Daniel tillbaka i Torns IF för att stanna. Han vann division 5, division 4, division 3 och division 2 med Torns IF innan han avslutade karriären efter säsongen 2018 som kapten för laget under den första säsongen i Ettan. Femteplatsen den säsongen är fortfarande klubbens främsta placering i seriespelet.
Med sina 284 seriematcher för A-laget har Daniel ett svårslaget rekord som endast Niklas Nilsson har varit i närheten av och som lär stå sig i många år framöver, ifall det ens någonsin kommer att slås.
Liksom Markus återfinns Daniel numera i Torns IF:s oldboyslag och även Daniel har gått i pappa Peters fotspår och är idag ungdomstränare i Torns IF, han tränar P2016 där hans äldsta som Sixten spelar.
Daniels son Sixten tillsammans med sin kusin Ellie, som är Markus yngsta dotter.
Avslutningsord
Som framgår av texten ovan så har släkten Thulin stor betydelse för Torns IF:s framgångar genom åren och för att ha bäddat för att herrlaget nått den position man har i seriesystemet idag. Den en gång så gula färgen har med åren övergått till otvetydigt orange.
Jag hoppas och tror att vi får se många Thulinare (och givetvis många andra Tornare också) på Tornvallen på tisdag den 27 augusti klockan 18:30 när det vankas derby mot Lunds BK i Ettan södra. Jag önskar innerligt att de får gå därifrån nöjda med slutresultatet, då vi fortfarande suktar över den första derbysegern sedan Daniel Thulins tid som lagkapten. Skulle inte så bli fallet så får vi kanske ändå försöka glädjas med Hugo Thulin när han ler från himmeln iklädd sina gula strumpor.
Text: Andreas Wallerstig
