När vi når 26-åringen har han gått på välförtjänt semester. Örgryte har firat färdigt efter kvalsegern mot IFK Norrköping. Efter en sista glad lagmiddag har Noah, sambon och den nio veckor gamla dottern åkt hem till Skåne. Nu är det uppehåll (med personligt träningsschema från fystränaren) fram till återsamlingen den 8 januari.
Noah kan blicka tillbaka på ett lyckat 2025.
– Man har börjat smälta det mer och mer, men det kommer nog ta en stund till.
Så tog det också en stund innan han fick ut max på fotbollsplanen. Noah var målkung och anfallstalang i Trelleborgs FF:s U19-lag, men slog sig inte in i A-uppställningen. Efter flera utlåningar, och en säsong i Lunds BK, dök han 2022 upp i Torn. Succén blev total. 21 seriemål (bland annat tre på två matcher mot Gais) och skytteligavinst i Ettan Södra.
– Jag fick förtroende från start, och det underlättade mycket. Men viktigast var att vi hade så jäkla kul, varje träning var rolig. Ett roligt gäng. Då flyter det på.
– I Torn fick jag mer mod att göra det jag var bra på. Jag blev bättre i det defensiva arbetet, man ville hjälpa till i försvaret där. Mitt driv med boll blev bättre, när självförtroendet ökade. Jag vågade ta fler avslut, jag sköt från vinklar som jag kanske inte sköt från året innan. Ofta stod vi en stund innan träningen och tog många avslut.
Inför säsongen 2023 bytte han till Superettan och Örgryte IS. Noah erkänner att han inte hade koll på exakt hur stolt Öis historia var – tolv SM-guld, det första 1896, det senaste 1985. Men den senaste allsvenska säsongen var 2009. Efter sju sorger och en konkurs lossnade det till slut i år.
Noah slutade tvåa i Superettans skytteliga (18 fullträffar). Örgryte tappade till trea i tabellen, gick in i det allsvenska kvalet med tveksam form. Fast IFK Norrköpings form var flera resor sämre. I första kvalmötet, på stora Ullevi, kontrade Örgryte sönder sitt allsvenska motstånd.
– Det blev en matchbild som passade oss. Och mig, säger Noah.
Han satte 2–0, minuterna före paus.
– Jag curlade in den i krysset. Ett av de snyggaste – och mest betydelsefulla – målen jag gjort.
– Sedan fick de rött kort, och då visste jag att det skulle komma minst ett bra kontringsläge till. Jag fick en fin passning av Isak Dahlqvist, och kunde runda målvakten. Första gången på väldigt länge jag gjorde det
– vår målvaktstränare brukar vara på mig om att jag ska göra det oftare. Det var gött, två fina mål.
Hur var det att gå in till andra kvalmötet med en tremålsledning?
– Speciellt. 3–0 är mycket, samtidigt kan det gå jävligt fort. Men det var bara första fem, tio minuterna jag kände mig nervös. Då var det på oss och bröt varenda passning. Sedan började jag känna “detta har vi”.
Matchen drabbades av extremt många och långa avbrott. Hur hanterade ni dem?
– Det var väldigt segt, irriterande att vänta och vänta. Vi visste ju att vi hade det, hade det stått 0–0 sammanlagt hade man varit mer nervös. Nu ville man bara att det skulle ta slut så vi kunde få fira. Någon åt mackor vi fått med oss från hotellet, någon cyklade, någon la sig på mattor och stretchade. Mest låg vi och pratade och försökte slappna av.
Till slut kunde matchen färdigspelas. Örgryte var i Allsvenskan.
– Det blev ännu större när jag insåg hur stort det var för supportrarna. För mig personligen var det första gången jag gick upp med ett lag, så det var också stort.
– Vi kommer att kunna behålla rätt många spelare till nästa år. Vi är en sammansvetsad grupp och har kul tillsammans. Nu kommer vi från ett starkt kval, jag tror att vi kommer att kunna göra det bra i Allsvenskan.
Och du stannar?
– Jag har ju kontrakt, så planen är väl att stanna kvar. Sedan kan allt hända, men jag tänker i alla fall att jag är där när vi ses igen i januari. Vi får se.
Är det många klubbar som hört av sig?
– Intresse finns det ju, men för min del är det mycket som ska klaffa. Är det utomlands, hur funkar det? Vad är bra för mig, får jag spela? Jag är rätt petig där.
Är det någon speciell utländsk liga som lockar?
– England överlag är ju den största drömmen. Det hade kunnat vara från League Two till... uppåt. Engelsk fotboll hade varit kul. Tyskland hade också varit häftigt. Eller Holland. Danmark hade inte heller varit fel.
Malmö FF skriker efter en målskytt, och du kommer från stan… Vad har du för känslor för MFF?
– Jag hade mer känslor när jag var yngre och hade årskort på ståplats. Sedan jag själv började spela fotboll på högre nivå har det intresset försvunnit. Det är klart att det är den allsvenska klubben man har hållit på, men jag tittar inte på varje match. Det hade varit coolt att spela i Malmö någon gång. Men det hade också varit väldigt coolt att göra mål mot Malmö…
Saknar du förresten Torn någon gång?
– Det kan jag göra ibland. Speciellt att träna där på sommaren, på det fina gräset. Det var mysigt.
Text: Per Nguyen-Johansson
