En gång för många år sedan, när jag arbetade som sportjournalist i Växjö, satt jag och ringde runt till fotbollstränare inför seriestarterna. En av dem berättade nöjt att “flera spelare blivit ett år äldre sedan förra säsongen”. Jag använde aldrig det citatet. Fast jag förstod vad han menade.
I mars 2026 sitter Daniel Lindgren på en omklädningsrumsbänk med en pappersmugg kaffe och sammanfattar känslorna inför lördagens premiär.
– Förväntansfullt. Pirrigt. Kul att tävla om poäng igen.
Det är hans andra år i Torns IF. Det är herrlagets andra raka säsong i division 2 södra Götaland. Fjoråret bjöd på mycket nytt, både på spelar- och tränarsidan. En fin vårsäsong följdes av en grå höst. Slutligen en sjundeplats, mitt i tabellen.
– Det var lite svårt att anpassa sig till de nya förutsättningarna, efter att klubben gjort många år i Ettan. Men vi lyckades ändå bromsa fallet på ett bra sätt. Nu är det mer harmoni, nu ska vi bygga vidare. Nu blåser det positiva vindar.
Premiären är svårbedömd. Å ena sidan: lördagens gäster FK Karlskrona kom tvåa i serien senast, var sedan ett enda mål från att kvalslå Tvååker (som tog steget upp).
Å andra sidan:
– Vi var uppe och mötte Karlskrona i en träningsmatch för tre helger sedan, och fick en uddamålsvinst. Vi mötte dem i serieavslutningen 2025, och fick en uddamålsvinst. Det ger råg i ryggen, men vi är också ödmjuka. Karlskrona är ett väldigt duktigt fotbollslag, med en uttalad målsättning att vara med i toppen.
– Att matchen spelas på konstgräset här gör den lite oviss. Samtidigt är det underlaget vi tränat på i flera månader. Det hade varit ännu mer ovisst om matchen gått på en stabbig naturgräsplan.
Tränare Lindgren avkrävs ett tips.
– Jag tar gärna en 1–0-vinst!
Han skrev på ett 1+1-kontrakt inför 2025. Trots några förfrågningar funderade han inte på att gå vidare i vintras. Han trivs i Torn.
– Det är en familjär klubb, med många många ideella krafter som hjälper till. Det är nära till skratt och leenden. Samtidigt som det sitter i väggarna att man måste göra ett hårt jobb, med mindre resurser än i många andra klubbar. Det är en förening som växer hela tiden, från pojk- och flickleden till seniorsidan. Det är alltid häftigt att komma ut hit, där det är så mycket puls och aktivitet.
På dagtid är han idrottslärare och ansvarig för MFF-akademin på Hagalidskolan i Staffanstorp. Kvällstid har han varit fotbollstränare i 18 år, sedan den klassiska knäskadan satte stopp för spelarkarriären. Sex dagar i veckan är det foboll, den sjunde familjeliv med hustru och två tonårsbarn.
Som AC Milan-supporter vet han att fotbollslivet går upp och ner. För Torn var höjdpunkterna förra året dels 1–0-segern mot Karlskrona i serieavslutningen. Dels – lovande nog inför lördagen – premiären. Då besegrades Nosaby med 3–0.
– Ett resultat i underkant. Det brukar vara tillknäppt och spänt i första matchen, men här levererade killarna en klockren insats.
2025 års bottennapp var 0–7 borta mot Växjö Norra.
– En kollektiv kollaps, vi trodde att vi var någonting som vi inte var – att vi inte behövde göra jobbet. Det kan man se hända även i Champions League, när det blir stora siffror. Men man måste kunna hantera det i stunden, inte låta siffrorna springa iväg. Vilket vi inte kunde. Det var pinsamt, ovärdigt och respektlöst.
– Det gäller att ha samma mind set i 26 omgångar. Där brast vi, och det finns ingen quick fix för det. Bara learning by doing.
Nu ska läxorna vara inpräntade. Magistern/tränaren får beskriva sin orangea idealfotboll.
– Vi vill gärna spela på motståndarnas planhalva. Det ska synas att vi är ett kollektiv som gör jobbet för varandra. Men jag är ganska prestigelös i hur matchbilden ser ut, så länge vi har kontroll.
Några enskilda spelare vill Daniel Lindgren inte lyfta fram efter försäsongen, någon tabellmålsättning tänker han inte kommunicera utåt. Förutom att slutplaceringen ska bli bättre än 2025. Han tror att många klubbar vill blanda sig i toppstriden.
– IFK Berga, Nosaby och Österlen har investerat mycket i sina trupper. Karlskrona jobbar mycket med kontinuitet. Lite som vi.
I säsongens andra omgång väntar förresten bortamatch. Mot Växjö Norra. En bra möjlighet att visa att truppen blivit ett år äldre.
– Du behöver ta hand om både kropp och knopp mellan matcherna. Det är påfrestande att springa runt i division 2 vecka ut och vecka in, speciellt om du inte har gjort det tidigare. Det kräver sin karaktär.
Hur säker är du på var laget står just nu?
– Det är man kanske inte riktigt. Vi är fortfarande inne i en process, vi har inte peakat. Mycket handlar om vad vi får för start i seriespelet, hur vi tacklar med- och motgångar när det väl gäller. Den prövningen har vi inte haft ännu, under världens längsta försäsong. Det är svårt att sia om var vi står. Men jag tycker att vi är på en bättre plats än vid samma tid förra året.
Per Nguyen-Johansson
