Det var under en träningsmatch på försäsongen i Marieholm år 2007 som han dök upp och frågade om han fick anslutna sig till Torns IF:s spelartrupp. Nu tackar Tomas ”Tompa” Martinsson för sig efter elva säsonger i Torns IF.

Han kom till ett division 5-lag våren 2007 och drygt tio år senare lämnar han ett lag i division 1. Under resans gång har han bidragit mycket till att Torn har avancerat i seriesystemet.

Tompa är ännu en av många duktiga spelare som nu lämnar Torns IF efter en skadefylld karriär. Tompas första säsong i Torns IF var alltså år 2007. Där var han med och bidrog till att laget tog steget upp i division 4. Trots att han var skadad under delar av säsongen blev det sex mål i A-laget för Tompas del.

Säsongen därpå vann han den interna skytteligan i division 4 med tio mål i seriespelet, trots att han inte var i speldugligt skick under en stor del av säsongen.

År 2009 spelade Tompa i mindre än hälften av seriematcherna. Trots det gjorde han åtta mål och kom tvåa i skytteligan.

Säsongerna 2010 och 2011 blev riktiga succéer både för laget och Tompa personligen. Av hans elva säsonger i Torn blev de här två de enda där skadorna inte stoppade honom från att kunna spela en hel säsong. Resultatet blev att han vann den interna skytteligan överlägset med hela 19 mål i seriespelet både 2010 och 2011 och Torn gick från division 4 till division 2 på två säsonger. Efter säsongen 2010 fick Tompa också utmärkelsen ”Årets Tornare”.

Under åren i division 2, 2012-2017, har Tompa varit mycket skadedrabbad. Det har inte blivit många matcher från start för hans del de senaste säsongerna, samtidigt har han genom åren haft en enorm förmåga att hela tiden komma tillbaka i gammalt gott slag efter sina skadeuppehåll och gjort en del matchavgörande inhopp. I somras satte dock en korsbandsskada definitivt stopp för en fortsatt fotbollskarriär.

150 seriematcher för Torns representationslag blev det för Tompas del. I dem har han gjort hela 74 mål och med det toppar han den interna statistiken i Torns IF. Totalt sett har han spelat drygt 200 matcher för Torn.

Tompa är också en oerhört sympatisk spelare som fullt ut anammat ”Tornandan”. Även när han inte själv har kunnat bidra på planen så han ändå funnits på plats för att stötta laget. Vi hoppas att han även fortsättningsvis kommer att dyka upp när det vankas hemmamatcher på Tornvallen!

Nedan följer en intervju med Tompa:

Tomas ”Tompa” Martinsson, 11 säsonger i Torns IF bär respekt med sig. Beskriv den tiden:

Vi var många som anslöt till Torn från olika håll under ett par års tid. De flesta av oss hade tidigare spelat mer eller mindre med varandra i Torn eller Lunds BK. Sedan dess har det kommit och gått en del spelare, men stämningen i truppen har alltid varit (nästan) lika bra som när vi var ett kompisgäng i div 5. Årets upplaga har bevisat att det är den bästa på planen, och jag skulle vilja påstå att det även är en av de bästa utanför. 

Du har ju som vi läser ovan en gedigen tid i klubben och du om någon måste kunna beskriva Torns IF?

En familjär klubb som lyssnar på sina spelare, och det skapar en god stämning i truppen och klubben. Mentaliteten i A-truppen har alltid varit densamma. Vi ska vinna varje match till varje pris, och vi tror alltid att det är möjligt. När vi vann div 5 så ”skämtade” vi om att vi skulle bli bäst i Lund. Det var nog bara vi i laget som trodde på det, och även om en hel del spelare bytts ut sedan dess, så är Torns IF nu bäst i stan.

 Du har ju varit med och byggt upp den s k Tornandan, vad är det för dig?

Se ovan.

Varför väljer du nu att sluta?

Jag var inte helt säker på att fortsätta den gångna säsongen då de sista åren varit minst sagt skadefyllda. Men spelarna som kom förra säsongen och de nya som kom inför denna, tillsammans med alla underbara spelare och ledare som redan fanns där gjorde att jag inte kunde släppa det i år trots allt.
Tyvärr blev året vid sidan om fotbollen inte som jag önskat då min flickvän blev sjuk. Det har med andra ord varit ett jobbigt år vid sidan om fotbollen. Efter att ha tagit en paus från fotbollen i våras så gav jag det ett nytt försök i somras då jag började bli sugen igen och livet vid sidan om blivit lite lättare. Det blev tyvärr bara 2 träningar innan jag drog korsbandet. Då man inte har Zlatans kontakter så hade det dröjt minst ett år innan man kunnat vara på planen igen. Åldern, min tidigare skadehistorik och andra värderingar i livet gör att jag lämnar plats åt de yngre. 

Du har ju varit ordentligt skadeförföljd men ändå tagit dig tillbaka gång på gång. Är det envishet eller målmedvetenhet eller kanske rentav något annat som gjort att du inte gett upp?

Jag har alltid älskat fotbollen, tugget i omklädningsrummet och de senaste elva säsongerna även Torns IF och människorna i och runt klubben. Jag var/är väl inte bäst på att känna min kropp, och har väl därför gång på gång gått på de lite snabbt efter skada. Det satte nog sina spår på kroppen i yngre år, på senare tid har jag lärt mig att sköta min rehab, tyvärr var det nog några år för sent för att slippa skador. Av mina 150 matcher i Torn är det nog inte ens hälften som varat mer än en halvlek... haha

Vilket är ditt starkaste minne som spelare?

Alla seriesegrar har varit lika roliga, finns få saker som slår det. 

Vilka mål är de som sticker ut lite mer än andra?

Det förlösande målet mot IFK Trelleborg i avgörande matchen för att vinna 3:an var speciellt.

Någon/några speciella matcher som dyker upp på näthinnan?

Alla avgörande matcher för en serieseger, men kanske framförallt när vi vann div 4 då det är enda gången vi haft kniven mot strupen inför sista matchen.

Hur tror du klubben kommer att klara sig i division 1?

Det kommer givetvis bli ett tufft år, men vi kommer gå in för att vinna varje match. Jag tror att vår starka defensiv med ett vasst omställningsspel räcker långt även i div 1. Även om man vill vinna varje match så måste det realistiska målet vara att stanna kvar,  och det tror jag vi gör.

Du har ju varit med på hela resan från division 5 till division 1. Tror du att det överhuvudtaget är möjligt i dagens fotboll att klubben skulle kunna ta ett steg till?

Man ska aldrig säga aldrig, men tyvärr är det nog svårt att komma mycket längre med torns begränsade men sunda ekonomi. När motståndarlagen har spelare som ensam tjänar lika mycket på en säsong som vårt lag gör tillsammans så blir det svårt att konkurrera i längden. 

Kommer du i fortsättningen att bli en s k "staketräv" och hänga där med bl a Viggan och Rönning och bara säga att "det var bättre förr"?

Givetvis!

Kan du tänka dig en roll i klubben framöver?

Just nu är det fullt fokus på familjen och att få ett fungerande knä igen. Vad som händer sen får vi se, men det är absolut inte omöjligt.

Då vill vi i Torns IF tacka för din tid och samtidigt hoppas på att du på ett eller annat sätt vänder tillbaka någon gång. Lycka till framöver!

Text: Andreas ”Hået” Wallerstig & Richard ”Kalle” Ringhov