Det hörs avlägsna rop, en tränare som instruerar något, ett tungt tillslag på en boll, ett allmänt sorl som hör en träningskväll på Tornvallen till. Men gräsmattan på A-planen ligger helt öde, efter att herrarna precis avslutat sin träning. När Kayvan Souzani kommer mig till mötes på läktaren är det med ett brett leende.
– Hahaha… Spelarna blir så arga när de förlorar på träningen. Jag bara älskar den vinnarinstinkten. Den är viktig.
För ungefär en månad sedan valde huvudtränare Daniel Lindgren att kliva av med omedelbar verkan, efter några tunga veckor för herrlaget. Som dåvarande assisterande tränare fick 25-årige Kayvan ansvaret att leda laget i hemmamatchen mot Lilla Torg FF, där det blev förlust. Men därefter började segrarna komma, först i DM och sedan tre raka trepoängare i serien.
Kayvan minns tillbaka på tiden som ledde till att Daniel valde att stiga åt sidan.
– Framför allt kändes det som en fråga om självförtroende. Spelare som kanske innerst inne inte trodde på det, som inte var självklara – utan snarare tveksamma – i sitt beslutsfattande på plan. Vi saknade rytmen vi haft tidigare, exakt vad det berodde på är svårt att identifiera.
När vi väl fick ett bakslag kunde vi inte ta oss tillbaka från det. Det blev en ond spiral. Kayvan berättar att han i princip direkt efter beskedet att Daniel avgått började fundera ännu mer intensivt på hur laget ska ta sig ur sitsen de hamnat i.
Första delsvaret på den frågan kom från ryggmärgen, efter alla år som Kayvan spenderat på Tornvallen.
– Först och främst löpmeter. Alla som tittat på Torns IF under alla år vet att en del av klubbens identitet är att kämpa med och för varandra. Det är en kollektiv arbetsinsats som gäller.
Så första målet var att få tillbaka det som jag själv är uppväxt med i Torns IF. Att ta jobbet för varandra. Ibland funkar spelet som man vill. Ibland funkar det inte, och då får man helt enkelt lösa uppgiften med löpmetee i stället. Detta satte vi som krav inom truppen och det tycker jag att vi lyckats med än så länge.
Rent spelmässigt är det inga revolutionerande förändringar, hävdar Kayvan. I stället har fokus legat på principer kring hur laget vill spela, vad laget vill uppnå, vilka risker som är okej att ta och vilka som inte är det. Ett lag med dåligt självförtroende brukar vilja spela riskminimerande. Kayvan vill motsatsen.
– Jag vill trotsa bristen på självförtroende genom att spela på ett sätt där vi måste ha självförtroende. Jag vill att vi ska våga slå lite farligare passningar centralt, jag vill att vi ska våga spela bollen mer. Visst kan det kosta ett farligt bolltapp, men det är det värt.
Allt detta har hänt inom loppet av en dryg månad, men historien om hur Kayvan hamnade på Torns tränarbänk är längre än så. Den börjar med att den då 16-årige Lundapågen kom till Torns IF:s ungdomsverksamhet och spelade i juniorlaget tills han var 19 år. Hampus Danielsson fick in honom på tränarspåret och väl där upptäckte Kayvan att han tyckte det var roligare att vara tränare än att spela själv. Under sex år har han sedan dess tränat flera olika ungdomslag i klubben och under fjolåret arbetade han parallellt som huvudtränare för ett ungdomslag och som analytiker för herrlaget.
– Inför årets säsong ville ”Danne” ha mig som assisterande tränare. Då jag trivdes bra med ”Danne” och då mitt mål alltid har varit att ta mig till seniorverksamheten i Torns IF var beslutet enkelt.
Tre matcher återstår innan sommaruppehållet och målet för Kayvan är att göra jämnare prestationer och undvika de svackor som funnits i vissa matcher.
– Det är en jättetuff serie, där alla lag kan vinna mot alla. Alla matcher är tuffa och ovissa. Vi måste vara ödmjuka och alltid göra jobbet för varandra. Jag tycker att vi visat att vår högsta nivå är bra, jag vill se ännu mer av det. När vi trots det har mindre bra perioder spelmässigt i matcherna så ska vi genomlida dem genom att jobba stenhårt. Det ska vara riktigt svårt att göra mål på oss. Vi går in i varje match med inställningen att vi kan och ska vinna. Just nu har hela laget den mentaliteten och den måste vi fortsätta att ha.
Vi önskar Kayvan Souzani och resten av laget lycka till i fortsättningen. Först i bortamatchen mot IFK Berga lördagen den 13 juni klockan 14:00. Nästa hemmamatch är mot Österlen FF onsdagen den 17 juni klockan 19:00 – då är alla varmt välkomna till Tornvallen.
